Ibland...

...blir jag så rörd av andra människors omtanke...men ibland kan de gå lite på tok....som i fredags när jag efter träning skulle på ett trettioårs kalas..Min vän väntade nästan en timme på att jag skulle komma ut. En annan ringde och sa att hon väntat en halv timme och den trejde tog med mig till kalaset...och då glömde jag bort han som jag brukar sammåka med...men de slutade bra till slut, men lite orolig är jag att ingen iframtiden vill ställa upp för mig igen, men jag hoppas att jag är förlåten!