Ett erkännande...

Har haft en "Gråttid" en längre tid nu, på grund av diverse omständigheter
Eller kanske jag borde säga tårmängds utsöndring, för att lätta på pressen min...
Men igår märkte jag att jag måste titta på något som berörde mig på ett eller annat sätt...
Kollade in den 20 chilenaren när han kom upp ur gruvan, tårar kom...
Ändra kanal såg Anja Pärsons "flygning"och insåg vilken trevlig vettig tjej hon var, tårarna fortsatte en tid. Bönderna och deras sökning efter kärlek framkallade även tårar.
Kan inte säga annat än att det är nyttigt, skönt och befriande att gråta ut ilska, sorg, lycka, besvikelse...

Men detta är kanske enbart ett kvinnligt beteende???