Filmfestivalspår...

Alltså en liten dokumentär om vår överkonsumtion. Allt som slängs och aldrig blir använt. Personligen har jag nog alldeles för stor bacillskräck för att dyka i sopisarna.
Men jag luktar/smakar på allt innan jag slänger bort från eget kylskåp. Ändå så känns det som om jag skulle vilja göra en liten revolt...Jag har kommit så långt att jag äter mina kollegors rester när de inte orkar äta mera av maten de just inhandlat. Ifall vi har lunch samtidigt...
Och som igår i butiken, det enda rågbrödet som fanns hade datum strämpel den dagen...
Varför kan inte butikerna sänka priset istället för att släng???Och ja då känner jag en kort sekund jag kan nog bli Freegan eller heter de kanske fregan, frigan på svenska...
När jag står i kassan och betalar fullt pris för gamla varor, som trotts datummärkningen är ok ännu...