....bara för att jag är lite småkraslig och trött på det mesta just nu, fast jag egentligen försöker skuffa alla såna tankar och känslor åt sidan....
Man kan aldrig jämföra andras svackor, missöden eller bara öden i största allmänhet. Man kan försöka tävla i vad som är värst eller bäst, om man har det så bra.
Men aldrig kan man veta hur det är att vara i den andras skor, egentligen. Eftersom alla uppfattar saker på olika sätt. Från själva upplevelsen till vad man väljer, eller kanske rättare sagt hamnar i ens eget bagage.
Allt är så individuellt, alla saker som händer i ens liv lämnar unika märken i kroppen och själen.
Alla handskas med sina upplevelser på sitt sätt. Ibland på ett negativt sätt och ibland på ett otroligt starkt utvecklande sätt.
Men att ta sig tiden och lyssna, sympatisera eller bara ge medkänsla. Att bara finnas till som en ”klagomur” som ger värme och offrar sin dyrbara tid, är nog den största gåvan man kan ge någon annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, eftersom du nu verkar överleva denna formsvacka sa kan jag berätta at dig att det är bra att ha människor att prata med när det känns sa. För oss finska män händer det ju endast en gang per decennie men ni kvinnor använder det säkert oftare.
Jag är knappast en vän pa det stadiet men du behöver inte tveka om du vill ringa mig. Jag är en av de bättre lyssnarna ;-) Ville bara meddela detta.
hmmmm....marknadsföringsknappen på ON hela tiden;)
Tack! Vad hindrar dig från att tala ut med någon???Ja kan alltid försöka lyssna med om de känns så det är inte en könsgrej det där det är bara att du gått på en stereotyp fördelning där...tycker jag ivarjefall!
ON, hela tiden ;-)
Altså inte JAG men andra finska män... Jag pratar nog, ibland för mycket. Borde lyssna mera.
Skicka en kommentar