Funderingar

En del människor tycker att jag inte tror på mig själv tillräckligt.
Ibland tror jag verkligen inte alls på mig själv,
men jag tror att alla tvivlar ibland.
Innerst inne tror jag nog på mig själv men som en skyddsmekanism
så tar jag allt med en klackspark, ifall det inte skulle gå vägen.
Eller jag tror att jag fungerar så ivarjefall….

Det är lite som med ordet förlåt….ett stort ord,
som kan vara guda svårt att säga. Även om jag tror,
att man inners inne säger det mer för sin egen skull.
För att få sinnesro eller för att visa att jag har begått ett misstag jag är medveten om.
Men jag borde använda det mera kanske. Men jag är lite rädd för att jag skulle missbruka ”det” så mycket att det skulle förlora sin betydelse..

Nå egentligen är det fult att plocka saker ur kontextan…
men det är ju så "verkligheten" fungerar man hör det man vill höra eller det man absolut inte ville höra..