Får ett sms:
-Saknar dig!
Lika barn leka bäst,tänker jag.
Jag saknar henne med, men skall man måsta säga det???
Sedan kommer jag på att jag inte saknar mig själv alls...
Och då blir de ju konstigt,
hur kan hon sakna något jag vill bli av med???
Sedan landar jag äntligen i mig själv,
kommer på att det är situationerna jag inte ork med,
De har inget med kärleken till mig själv eller vänner...
Klumpigheternas klumpighet kan detta kallas...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, så va svara du?
De va de att hon var konstig för att jag saknar inte mig själv....
Skicka en kommentar