Så olika men ändå inte...

Träffade en tvååring som vägde under tio kilo i somrast. Lovar att över hälften av vikten satt i hennes hjärna. Även om hennes huvud var proportion med resten av hennes lilla kropp. När hon skulle gå och lägga sig fråga hon om vi var vänner nu? Jag småmyser av hennes vackra ord ännu...
Sedan träffa jag ½-åring som vägde mera än tio kilo. Men han var nog nöjdheten själv en riktig Buddha;) De enda som saknades var hålen i öronen och alla tänder...