Lunchsällskap

Idag var jag på lunch med en man i sin bästa ålder.

Det är alltid lika intressant att se hur mina medsystrar reagerar.

Jag blev pressenterad för henne. Hon tittade inte ens åt mitt håll.
Tänkte stiga upp och erbjuda en handskakning med orden:

- Här är jag, hej!

Men av snällhet och omtanke för mitt lunchsällskap,
så satt jag vackert på stolen och lyssnade på deras korta konversation.

Varje dag förstår jag bättre varför jag har mera manliga vänner än kvinnliga.

Men det tar tyvärr lite ont i mitt hjärta med…